Foppas första A-lagsmatch var med moderklubben MoDo borta mot Huddinge i Allsvenskan 1989/90, i den ganska oansenliga Björkängshallen. MoDo vann matchen med 3-2 och Foppa hade en assist redan i sin seniordebut. Matchen var också Marcus Näslunds andra seniormatch, och Marcus gjorde sin första poäng i seniorspel i samma match. Tretton år senare toppade killarna NHL:s totala poängliga...

På senare år har det handlat om helt andra arenor. Efter en sagolik vinter 1993/94 tog Foppa steget över till Quebec i NHL. I OS i Lillehammer avgjorde han straffläggningen i finalen med ett klassiskt straffmål mot en förnedrad Corey Hirsch. Sveriges första och hittills enda OS-guld i hockey var ett faktum!

Säsongen hemma i Sverige och elitserien slutade för Foppas och MoDos del med en smått sensationell SM-final mot Malmö - där man på ren vilja flög fram till ledning 2-0 i matcher, och bara behövde vinna en till. Men Malmö malde på och vände till SM-guld ändå.

Efter en säsong med Quebec Nordiques flyttade laget till Denver och blev Colorado Avalanche. Där har sagan bara fortsatt, med triumf i Stanley Cup-slutspelet direkt under klubbens premiärsäsong 1995/96, och ny slutseger i vintras. Foppa har under dessa år utvecklats till ligans troligen största stjärna (eller är det Sudden...?)

Sedan några veckor tillbaka har världen försökt vänja sig vid tanken på att Foppa tagit paus från hockeyn. Vi förstår honom och hans beslut och hoppas att suget till sist blir för stort för honom. Han är självskriven i Tre Kronors OS-lag till våren, om han ändrar sig till dess... Vi håller tummarna!

Själv skulle jag äntligen få se Foppa spela "live" i matchen han skulle ha varit med i mot Djurgården, men blev inställd - jag hade vunnit en biljett där det ingick buffé i VIP-rummet. Och inte blev chocken mindre när han sedan ställde till med sin presskonferens...